Den här boken tar ett samlat grepp om hela fenomenet Beck, från de tio böckerna 1965-75 till de olika filmatiseringarna, där den senaste serien har kommit i trettioåtta nummer, och fyra till är på gång i slutet av det här året. Det är ett förtjänstfullt sätt att ta sig an något som annars hade kunnat kännas lite uttjatat, och det gör också att boken blir en biografi över författarparet Maj Sjöwall och Per Wahlöö. Jag har inte överblicken så att jag vågar utnämna detta till den definitiva boken om Beck, men jag tror att den som vill göra något bättre måste koncentrera sig på någon aspekt, och därmed välja bort en hel del annat.
Man får alltså både Maj Sjöwalls och Per Wahlöös bakgrund fram tills de träffades i yngre medelåldern och påfallande fort kom fram till att de skulle skriva tillsammans. Mittpartiet handlar om de tio år de skrev serien Roman om ett brott, men är inte utan privata inblickar i deras liv i först Stockholm, sedan Malmö, och deras många resor. Eftersom Per Wahlöö avled innan den sista boken kom ut blir det också naturligt att det sedan handlar om Maj Sjöwall och vad som hänt med Beck därefter. Där är förstås filmatiseringarna den viktigaste delen.
Författaren har haft tillgång till originalmanus, där den återkommande frågan om vem som skrev vad kan avgöras. Det är så intrikat att de turas om, ibland till och med att de byter mitt i en mening. Sedan har förstås varje manus också genomgått ett antal bearbetningar som har hjälpt till att tvätta bort skillnaderna. Det är inte det enda området där det har gjorts ordentlig research; korrespondens och tidigare intervjuer är sådana inslag.
Och så har författaren gjort ett antal intervjuer särskilt för denna bok, inte minst med Maj Sjöwall innan hon avled. Det är bara att konstatera att det var tur att han började i tid för att hinna med det, för utan dem hade det varit en annan och väsentligt mindre intressant bok. I pressrösterna tycker jag det har varit onödigt stort fokus på "avslöjandet" att Per Wahlöö misshandlade henne. Här finns mycket annat som mer berör deras verk.
Johan Erlandsson har skrivit böcker tidigare, och det märks. Det är faktiskt sällan jag har läst något som flyter så väl. Tillsammans med det, vad jag kan bedöma, gedigna innehållet gör det att boken kan rekommenderas till många, och jag tror att de som ser mer Beck-film än jag också kan ha glädje av den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar