Första boken i den här serien var jag mycket positiv till, och jag uppskattar också den här. Men det måste ändå sägas att det är en mycket annorlunda historia än den förra, som hade den nutida glesbygdsdeckarens närmast universella kännetecken av ett brott i dåtid som har bäring på nutid.
Det finns ett liknande element här, för polischefen i Stenträsk, Wiking Stormberg, får anledning att börja tänka på när hans hustru försvann vid en myr för trettio år sedan. Det finns nu tecken på att hon är i livet, eller i varje fall på att någon vill att han ska tro det. Något mystiskt är det också med Robotbasen, en av de stora arbetsplatserna, där också deras son Markus jobbar. När de här båda trådarna tar fart och dessutom närmar sig varandra blir det här snarast en spionthriller. Inget fel i det egentligen, men jag känner mig lite lurad när jag väntar mig en Norrlandsdeckare i stil med den förra.
Marklund kan sitt hantverk, att berätta en historia. Länge är det kvalitet och kompetens i stort och smått. Möjligen är jag lite kritisk mot att hon så gärna vill visa sin research - det kan bli tröttsamt efter ett tag. Och mer än lite kritisk är jag mot att upplösningen knappast beror på något som någon i utredningen gör, utan bara på att berättarperspektivet ändras, så vi får följa en annan person. Så det börjar bra, men eftersmaken blir tyvärr inte vad jag önskar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar