Det här är återigen en novell av den där sorten som man måste läsa (eller, i det här fallet, lyssna till) uppmärksamt för att riktigt förstå den vändning som kommer i allra sista meningen. Och vidden av den kan man nog egentligen inte förstå om man inte själv har levt i sydstaterna på slaveriets tid.
För novellutmaningen passar den bra till nummer 34, "en novell där ett brev spelar en viktig roll", och den som inte har tillgång till en ljudbokstjänst hittar texten på nätet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar