En del av framgången för den här sortens bokserier är att huvudpersonen aldrig förändras genom att exempelvis lära sig av sina misstag. Greg är precis lika sorglig den här höstterminen som han var förra läsåret i förra boken (nu omspänner alltså boken bara ett halvår). Det är närmast obegripligt hur hans kompis Rowley kan vilja fortsätta vara i närheten, men det märks vissa sundhetstecken därvidlag. Rodrick - ett namn som egentligen är för likt Rowley för att det ska vara riktigt bra - som regerar är Gregs storebror, som kör skåpbil och spelar i band, men på sitt sätt är lika sorglig.
Upprepningshumorn gör att jag nog kommer att ta lite paus från de här böckerna, men jag utesluter inte att jag återkommer. De är här och var riktigt roliga även för en vuxen läsare, och mycket snabblästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar