Efter några år av mindre lyckade alster tycker jag att Maria Lang nu, 1966, är tillbaka i om inte gammal god form, så i varje fall bättre form än på ett tag. Vad det nu beror på är frågan, men det är sommar, det utspelar sig i Skoga, det är mer deckare än litteraturhistoria, och inte minst handlar det om Christer Wijk mer än om andra medverkande. Det är så mycket mer välkommet som detta är första boken där han och hustrun Camilla Martin förekommer tillsammans som gifta.
Personförteckningen:
visar att tiden går. Anders Löving har blivit länspolismästare i stället för landsfogde, och Leo Berggren har gått i pension. Systrarna Petrén är förstås med på ett (mycket) litet hörn, och beskrivs som "åldriga", men det är faktiskt de som ger den avgörande upplysningen om att det utspelar sig sommaren 1966.
Skoga är i den här versionen mer likt Nora än någonsin. Visserligen har både stadshotellet och Sandbergs bosättningsaffär förekommit tidigare, men så här tätt med autentiska miljöer har det inte varit. Och det känns som om Lang nu definitivt har tagit steget in i den lätt absurda värld som består av dels fritt uppfunna personer, bland vilka både mordoffer och mördare finns, dels verkliga personer, ofta dessutom vänner och bekanta till henne. Här ska inte räknas upp alla, bara konstateras att hennes alter ego Almi Graans syster Ingrid, som fanns i verkligheten och skrev rent hennes manus, tydligen har varit klasskamrat med Christer Wijk, som väl inte har funnits i verkligheten, trots allt.
Bäst bland de autentiska miljöerna är Göthlinska gården, ett gammalt borgarhem, som när den här boken utspelar sig relativt nyligen hade blivit museum. Där har jag själv varit när jag besökte Nora sådär 2005, och den visades då fortfarande av Flory Green. Hon förekommer som värdinna i den här boken, och jag undrar om inte Dagmar Lange har lagt ett antal timmar där för att få miljöbeskrivningarna rätt. När jag var där var besöket en del av en nattlig mordvandring, så när vi stod inklämda i köket hörde vi hur någon klubbades ner i pigkammaren rakt ovanför. Den scenen förekommer helt autentisk i den här boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar