Antikhandlaren Homan har fått tillfälle att resa till Paris, och använder förstås tiden att gå på loppmarknad. Det framgår dock inte hur han fraktar hem det han köper, för allt torde inte rymmas i handbagage på flyget. Han träffar också den sedvanliga unga damen, ny i varje bok, den här gången arbetande vid en cirkus och på resa för att skriva kontrakt med artister inför kommande föreställningar. Hon bor på L'Hôtel, där en gång Oscar Wilde dog, och i samma rum som det hände.
Hemma i Stockholm är det ungefär som vanligt. Möjligen är Homan ännu mindre än vanligt på plats i sin antikaffär på Köpmangatan, men det kan tänkas att han köper och säljer mellan de episoder vi får berättade för oss. Det går nämligen rätt många månader innan han och den unga damen träffas igen, den här gången på Cirkus på Djurgården. Det vill nog till att man är åtminstone lite intresserad av cirkus som konstform för att man ska orka igenom alla de föreläsningar som Homan får höra från de olika medverkande. Men utan att säga för mycket kan man konstatera att de dödsfall som sker inte skulle kunna ske i någon annan miljö.
Ett signum för de här böckerna är ju måltiderna. Det har till och med kommit en särskild bok om dem, Mord på menyn, med mer konkreta recept än till och med ett bordssamtal med Homan kan innehålla. Den här gången är det currymusslor, och inte burkmusslor i currysås, utan lite mer avancerat:
Det är till och med så att jag funderar på att laga det vid tillfälle.
Annars har jag roligast åt att Homan filosoferar över hur man alltid blir avbruten av telefonen, och funderar på att man borde kunna välja telefonsignal, till exempel Star Dust eller Björneborgarnas marsch. Jag skulle inte bli förvånad om den möjligheten finns numera, om än inte till den fasta telefonen i hallen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar