Temat för den här serieromanen är ett förhållande som inte fungerar, och titeln är den kvinnliga partens metafor för hur trångt hon tycker att det känns. Vi får följa det hela ur hennes synvinkel, och det är alldeles klart att den manliga parten gör en del som han borde låta bli. I vad mån detta är hela sanningen kan man inte vara säker på, men så är det ju med all skönlitteratur.
Bilderna innehåller inte mer än det nödvändiga, och särskilt mycket miljö finns det inte för karaktärerna att röra sig i. De visar å andra sidan tydligt hur de känner:
på ett sätt som närmar sig det drömlika. Det är riktigt bra, trots att det väl inte är vad som traditionellt skulle ses som vackert eller vältecknat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar