63. P. Craig Russell: Coraline

Ursprungligen är det här en kortroman av Neil Gaiman för yngre läsare, men den är bearbetad i olika medier, inte bara i serieform. Jag har hittat att den finns som film, musikal och opera, och det gjordes också en sommarlovsteater i radio för en del år sedan, vill jag minnas.

Det är onekligen en tacksam historia. Den eponyma Coraline - inte Caroline, är hon noga med! - har flyttat med sina föräldrar till ett stort gammalt hus, där det finns ett antal lägenheter, varav några alltså bebos av andra. Bakom en dörr finns inte det som brukar finnas bakom dörrar:



men det bortförklaras med att huset har genomgått förändringar när det har delats upp i olika lägenheter. Men vid ett tillfälle är det inte en vägg i dörröppningen, utan det är möjligt att genom en korridor ta sig till ett likadant hus, som ändå skiljer sig en del från det där familjen bor. Det påminner inte så lite om hur det kan vara i drömmar, där man kan befinna sig i ett hus som man har besökt många gånger, men nu ser det annorlunda ut, och det är helt naturligt. Det är en ganska ruskig historia som lånar en del element från klassiska sagor, fast det är tydligt att det utspelar sig i modern tid.

Stilen är stram och inte så dynamisk i själva bilderna; dynamiken kommer till stor del genom kompositionen av sidorna:

 

Innehållet duger också för att skapa spänning på egen hand.