Jag ska verkligen inte göra något försök att sammanfatta den här diktsamlingen, som är på strax över 300 sidor. Men man kan kanske säga att den ofta leker med ordens ljudsida snarare än deras betydelse, och det kan bli ganska roligt. Tematiskt är det inte alltid så upplyftande; den som för ordet är ofta cynisk och småbitter på tillvaron. Möjligen finns det anledning till det. Det kan till exempel låta så här:
mjölk och honungär bara en patetisksmak (?) på en tvålsom inte läser Bibeln
Men jag ser det här som en fortsättning på min övning att lära mig läsa poesi, och i förlängningen också uttrycka mina åsikter om den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar