Med viss tvekan taggar jag den här novellen som deckare, för det förekommer (minst) ett brott och dess efterverkningar. Sedan får man följa hur huvudpersonens liv har påverkats av denna händelse, och det är en historia som hade räckt till en fulllängdsroman. Men det är något med det koncentrerade formatet som gör det ruskiga innehållet ännu mer påträngande. Mikael Persbrandt har jag lite svårt med när han spelar något på film eller TV, för han är alltid sig själv dessutom, men här var han överraskande bra. Däremot förstår jag inte alls varför den här historien ska illustreras med en skogstjärn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar