74. Jakob Nilsson: Roparen

Förra årets läsprojekt på den här bloggen var ju Stieg Trenters 25 romaner och två novellsamlingar. Sedan har jag fyllt på med lite mer Trenter-relaterat, men eventuellt är det nu på sluttampen. Jakob Nilsson har tecknat tre seriealbum (hittills, ska man kanske säga) med utgångspunkt i tre av Trenters deckare, varav detta är det första. Det kom redan 2008, så jag är ju inte på något sätt först på bollen, men nu tänkte jag de kunde få bli en liten dessert till smörgåsbordet av rysk kaviar, saltkött och tårande västerbottenostar.

Mina förhoppningar när jag läste själva boken kommer inte på skam. Det är oerhört välgjort vad gäller miljöer - både ute och inne - och sådant som bilar och kläder, för att nämna något man ofta fäster sig vid hos Trenter. Riktigt snyggt är det att huvudpersonen har röd kappa och syns i den annars inte så färgglada folkmassan:

Ett annat tjusigt grepp är att återblickarna är tecknade i svartvitt. Skulle jag önska mig något vore det kanske att få ett par närbilder på maten, som nu skymtar förbi lite för anonymt för att riktigt matcha förlagan.

Man kan fundera över vad som har styrt Jakob Nilsson till att välja just denna av Trenters romaner att börja med. Den är inte något av hans toppnummer, om än långt ifrån sämst. Den saknar också Vesper Johnson som utredare och blir därför en annan sorts bok än när Harry Friberg och han får samspela. Men han kommer med i de två andra albumen, om jag har rätt för mig. Förebilden till Friberg, fotografen K W Gullers, och Stieg Trenter var ju som bekant goda vänner i verkligheten, och fångades på bild i Stieg Trenters Stockholm, som jag läste tidigare i år. Här har av allt att döma Jakob Nilsson utgått från samma bild när han tecknar dem mitt i steget: