Henrik Lange har jag läst och uppskattat tidigare, men det här var mest underligt. Det är fristående teckningar utan text, runt 200 stycken, och det tar ett tag att trimma in att man inte ska försöka hitta något samband mellan dem. Rätt många är dessutom folktomma och svårtolkade på ett sätt som gör att även de som inte är det hamnar i dåligt sällskap. Eftersom det här är en av hans tidigaste böcker tror jag att jag lämnar honom där och i stället koncentrerar mig på det roliga han har gjort på senare år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar