Tvillingdetektiverna är klassiker i genren ungdomsdeckare, i genren Wahlströmsböcker, i genren långserieböcker och vad man mer kan tänka sig. Så mycket konstigare är det att jag aldrig har läst någon av dem tidigare. Nu finns de tio första hos Storytel att lyssna på, inlästa av Anton Körberg, eller att läsa på vad man nu använder för skärm. Jag vågar inte lova hur långt jag kommer i serien, men med tanke på att varje bok bara tar mellan två och tre timmar att höra blir det nog i alla fall några stycken. Här har jag växlat mellan att lyssna och läsa, och det är ibland mycket praktiskt.
Det är med de här böckerna som med en del andra liknande serier, en viss djungel vad gäller utgivning, upplagor och kontinuitet. Det här är den första som kom ut på Wahlströms, men då hade det redan kommit några stycken på annat förlag. De flesta av dessa är dessutom senare utgivna av Wahlströms, ibland bearbetade och med andra titlar. Sedan är det inte mer komplicerat än att det går utmärkt att komma in i handlingen här; jag är inte ens säker på att det finns någon anspelning på att vi ska ha träffat huvudpersonerna tidigare.
Tvillingarna som har gett namn åt serien är Klas och Göran Bergendahl, som bor i Vindsele någonstans i Norrland. Det är enligt uppgift kalkerat på Vindeln, där den ene av författarna bakom pseudonymen Sivar Ahlrud växte upp. Men lika mycket huvudperson är deras kusin Hubert, som bor i Stockholm, och han är mer av en personlighet, skulle man kunna säga. På de flesta sätt är han en kontrast till tvillingarna; de är busiga, han är skötsam, de är rödhåriga, han är mörkhårig, de är roliga, han är monumentalt tråkig - men det blir förstås roligt när en tonåring talar som en bok och får sommarjobb som informator på ett slott.
Loberga är nämligen ett anrikt slott med en familj som numera inte riktigt får det att gå ihop ekonomiskt. Så mycket mer förargligt är det då att farfar Lobergs Mauritius-märke som kunde inbringa en förmögenhet är försvunnet. Men innan man kommer så långt är det en lång upptakt med två parallella trådar om Hubert i Stockholm, så småningom på Loberga, och tvillingarna i Vindsele, så småningom på Loberga, via Stockholm, var och en med diverse farsinslag. Idag tror jag att det hade behövt bli lite raffel betydligt snabbare. Men med tanke på att det är snart sjuttio år gammalt är det här och var förvånansvärt fräscht.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar