Knut Larsson hör till de serieskapare som jag plockade på mig lite av när jag bunkrade på bibliotekets serieavdelning senast. Han fortsätter här på temat underligheter, som ibland kan vara svåra att placera in i facken dröm och verklighet.
Krokodilstaden påminner något om Venedig; den saknar i alla fall gator och man transporterar sig med båt. Den är befolkad av människor (och som så ofta hos Knut Larsson är de glosögda, vilket jag nu har svårt att inte fastna på):
men också av krokodiler och mer ovanliga varelser, som förklarar varför baksidestexten kallar det för "en mytologisk berättelse utan ord". Det sista är inte helt sant, för det finns lite skyltar här och var, men det saknas pratbubblor eller andra repliker. Och originellt nog för serier saknas det också rutor, för bilderna fyller hela sidorna. Man skulle kunna föra en teoretisk diskussion om var gränsen går mellan bilderbok och seriealbum, men jag lämnar den frågan och nöjer mig med att konstatera att Knut Larsson är fascinerande men ibland lite för underlig för min smak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar