Hemtjänsten visar sig vara en oväntat givande miljö för dramatik i den här serienovellsamlingen. Dramatiken ger sig både av den absurda arbetssituationen med scheman och dokumentation på bekostnad av kontakt med människorna och av att det faktiskt rätt ofta handlar om liv och död. Men vissa anhöriga har svårt att se det och väljer andra vägar att kommunicera:
Huvudperson är Pelle (se bilden), men han finns egentligen med bara i periferin i flera av novellerna. Det är annars ett delvis överlappande persongalleri, lite på samma sätt som Jonas Karlsson har det i sina novellsamlingar. Jag tror man skulle kunna läsa historierna i en annan ordning och upptäcka andra anknytningar mellan de olika miljöerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar