Lydia Davis läste jag två novellsamlingar av för ett par år sedan, Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare och Samarbete med fluga, och det jag minns av dem är hennes förmåga att med bara en mening eller några rader formulera något som faktiskt är om inte en historia så i varje fall en iakttagelse som står på egna ben. Den här novellen i Novellix' serie Grannar är mer traditionell i formatet, men ganska otraditionell till sitt innehåll. Det är egentligen ingen intrig, eller om man så vill, ett ganska stort antal småintriger. Det handlar om relationer grannar emellan i en by, och där finns både bra och dåliga relationer, ibland utan större anledning än att det har råkat bli så. Man känner igen Lydia Davis' lakoniska stil, inte minst i att det slutar mitt i ett skeende, som man får tänka sig slutet på själv. Jag tilltalas själv mycket av hennes formuleringskonst, men jag kan också tänka mig att den är något av en vattendelare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar