Det behöver inte handla om mord för att vara spännande, visar den här kortromanen. Sara och Björn har köpt ett hus på landet, och flyttar dit med sin katt. I grannhuset bor Agneta och Lars och deras katt. De är trevliga och välkomnande, men kanske lite för trevliga? Kanske lite påflugna? Kanske inte alls så trevliga som de först verkade? Och katten ska vi inte tala om.
Med små medel vänds stämningen från en inledande förväntan, när Sara och Björn sitter på golvet och dricker champagne medan de väntar på sina möbler, till det obehag som kryper på dem efter hand. Och en del av det obehaget beror förstås på att vi alla har grannar på ett eller annat sätt, folk som vi måste ha någon relation till, oavsett om vi vill eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar