Den här romanens huvudperson har inte det minsta med vare sig Robinson eller Fredag att göra. Anledningen att han är Torsdag är att han och sex andra män ingår i en anarkistliga, där medlemmarna har täcknamn efter veckans dagar. Han själv infiltrerar ligan och är egentligen polis.
Det märks att det har gått 110 år sedan boken kom ut, inte minst genom att det förekommer förklädnader av typen lösskägg som gör personer helt oigenkännliga. (Jag tänker då lite på Ture Sventon.) Och anarkismen var nog större då. På rak arm kommer jag på en fransk president, en amerikansk president och en rysk storfurste som föll offer för dem decenniet innan boken kom ut, och det var därför säkert ett rykande aktuellt ämne när det begav sig. Numera finns det ju för all del annan terrorism.
Vi i bokcirkeln diskuterade boken ovanligt livligt, inte minst eftersom vi var flera som inte hade uppfattat allting likadant. Egentligen var jag inte särskilt begeistrad efter läsningen, och vill inte utan reservationer rekommendera boken, men diskussionen var intressant. Jag hoppas ändå mer på Chestertons noveller om fader Brown, som jag har som ambition att ta mig igenom någon gång.
Samtalet var bättre än läsupplevelsen.
SvaraRaderaAbsolut! Jag är inte ens säker på att jag hade läst färdigt om det inte var en cirkelbok.
RaderaOch bland anarkisternas offer kan vi fylla på med en italiensk kung: https://sv.wikipedia.org/wiki/Umberto_I och en grekisk kung (om än efter att denna bok kom ut): https://sv.wikipedia.org/wiki/Georg_I_av_Grekland
SvaraRadera