Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig av den här serieromanen, men inget av dess två huvudteman, kärlek och segling, är egentligen vad jag brukar dras till. Det handlar om Karin, som är båtbyggare, och reser runt och seglar på stora fartyg (förlåt den amatörmässiga beskrivningen), och träffar James, som hon inte kan leva utan, men inte heller med, av olika skäl. Ett av skälen är just detta kringflackande liv, som jag inte riktigt förstår mig på, och som inte heller förklaras. Men det fungerar ändå, som en utgångspunkt för att den här historien utspelar sig i ett sammanhang som fungerar på ett visst sätt. Utan andra jämförelser är det lite som att läsa en historisk roman eller en roman om ett mycket avlägset land.
Kanske det ibland blir lite väl ältande, och med tanke på att både huvudpersonen och författaren heter Karin, och båda verkar vara både båtbyggare och konstnär, så undrar jag om inte det finns ett rejält mått av terapi i det här verket. Och om det inte är så är det i alla fall ingen långsökt gissning.
Tekniken, har jag läst mig till, är skrapkartong, och det ger så här effektfulla illustrationer:
För att vara något som ligger så långt från vad jag normalt läser och uppskattar var det här otippat givande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar